Program & biljetter

I Äntligen måndag bjuder violinisten Cecilia Zilliacus och cellisten Kati Raitinen in gästartister och framför både nyare och äldre musik. Gäster denna gång är finske pianisten Olli Mustonen och violasten Vicki Powell, stämledare i Kungliga Filharmonikerna.

Vid sidan av sin karriär som pianist är Mustonen både dirigent och tonsättare och här spelar han själv pianostämman i sina egna sonater för violin respektive cello. Vi hör också musik av en mycket spännande doldis, Marcelle de Manziarly (1899–1989). Hon lämnade sitt hemland Ukraina och studerade i Paris för Nadia Boulanger, men flyttade sedan till USA där hon var verksam som både pianist, dirigent och tonsättare. 

Som avslutning den här måndagskvällen hör vi Pianokvartett nr 2 i B-dur av Saint-Saëns – ett verk som brukat kallas ett försummat mästerverk, men som numera hör till de centrala i repertoaren för pianokvartett.

Beethovens uvertyr till Heinrich Joseph von Collins tragiska drama om den romerske generalen Coriolanus är storslagen och dramatisk, men också förtrollande vacker. Den är skriven i tonarten c-moll som Beethoven gärna använde i sina mest laddade och heroiska verk. 

Hos Nielsen är humorn ofta närvarande. Det gäller i hög grad för andra symfonin som kom till efter ett besök på en bykrog. På väggen hängde en tavla som på ett ironiskt sätt skildrade människans fyra temperament – kolerikern, flegmatikern, melankolikern och sangvinikern – som Nielsen med gott humör, en dos dramatik och påtaglig värme gestaltar i sin andra symfoni, som också brukar kallas de fyra temperamenten. 

Kungliga Filharmonikerna leds av Alan Gilbert, orkesterns tidigare chefdirigent (2000–2008), sedan dess hedersdirigent. Han har varit chefdirigent för New York Philharmonic Orchestra och är numera chefdirigent för Hamburgs NDR Elbphilharmonie samt musikchef vid Kungliga Operan i Stockholm.

Mozarts tjugoförsta pianokonsert är en av hans allra mest älskade och spelade. Sedan Bo Widerberg använde den sagolikt vackra andra satsen i sin film om lindanserskan Elvira Madigan kallas konserten av många för just Elvira Madigan. Den är också en av Mozarts mest majestätiska och virtuosa konserter. Solist är den omtalade unga fransk-albanska pianisten Marie-Ange Nguci som de senaste åren rosats av kritiker och fått publiken att jubla i konserthus världen över. 

Beethovens uvertyr till Heinrich Joseph von Collins tragiska drama om den romerske generalen Coriolanus är storslagen och dramatisk, men också förtrollande vacker. Den är skriven i tonarten c-moll som Beethoven gärna använde i sina mest laddade och heroiska verk. 

Hos Nielsen är humorn ofta närvarande. Det gäller i hög grad för andra symfonin som kom till efter ett besök på en bykrog. På väggen hängde en tavla som på ett ironiskt sätt skildrade människans fyra temperament – kolerikern, flegmatikern, melankolikern och sangvinikern – som Nielsen med gott humör, en dos dramatik och påtaglig värme gestaltar i sin andra symfoni, som också brukar kallas de fyra temperamenten. 

Kungliga Filharmonikerna leds av Alan Gilbert, orkesterns tidigare chefdirigent (2000–2008), efter det hedersdirigent. Han har varit chefdirigent för New York Philharmonic Orchestra och är numera chefdirigent för Hamburgs NDR Elbphilharmonie samt musikchef vid Kungliga Operan i Stockholm.

På senare år har den italienska pianisten (och sångaren) Francesca Tandoi vunnit internationellt erkännande och framträtt med en lång rad av genrens stora namn. Inte minst har man lyft fram hennes perfekta teknik och rytmiska energi, och talat om en arvtagare till sådana som Oscar Peterson och Monty Alexander. Vi talar med andra ord om explosiv och livsbejakande jazz, melodisk och med tydligt sväng. 

Med egna trion gästar nu Francesca Tandoi Konserthuset Stockholm för första gången. Trion har spelat in en rad hyllade album och består utöver Tandoi av Frits Landesbergen på trummor, som spelat med bland andra Toots Thielemans och Georgie Fame, och Stefano Senni på bas, som bland annat arbetat med sådana som Art Farmer, Lee Konitz och Randy Brecker.

Ny fredag är konserter för dig som med nyfiket intresse vill utforska vår samtids nyskapande musik.

Sedan starten 1984 har KammarensembleN varit en av de viktigaste ensemblerna för vår tids musik. Medlemmarna är framstående instrumentalister och ensemblen har framträtt vid flertalet stora festivaler för nutida musik, som Ultima i Oslo, Gaudeamus Festival i Amsterdam, Huddersfield Contemporary Music Festival och ISCM World Music Days i Stockholm och Hong Kong.

Många tonsättare har skrivit direkt för ensemblen vilket har resulterat i långt över hundra uruppföranden genom åren. Tillsammans med regissörer, ljussättare och videokonstnärer har KammarensembleN genomfört en rad uppmärksammade konsertserier i Stockholm. Ensemblen har också genomfört flera turnéer och spelat in flera kritikerrosade cd-skivor.

Vid jubileumskonserten tar man sig an danske Hans Abrahamsens Schnee – tio kanon för nio instrument. Det är musik med kristallisk klarhet och suggestiv rytmik. De tio kanonerna presenteras i par, något som Abrahamsen liknar vid att se två versioner i olika färger av en målning med samma motiv. För sin sofistikerade musik har Abrahamsen tilldelats både Nordiska rådets musikpris och Léonie Sonnings musikpris. Han är dessutom sedan 2017 utländsk ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien. 

***

Kom en stund innan, stanna kvar – baren med dryck och tilltugg är öppen både före och efter konserten.

Välkomna till en konsert med en av vår tids mest inflytelserika och hyllade kompositörer – Max Richter!

Hans karaktäristiska mix av klassisk teknik och elektronisk teknologi som hörs både på soloalbum och otaliga musikstycken för film, dans, konst och mode, har banat väg för en ny generation musiker och gjort honom till en ikonisk kompositör med fans över hela världen.

Hans nionde soloalbum, In A Landscape, är det första som skrivits och spelats in i hans nya, lugna studio på landsbygden i Oxfordshire. Det är, säger Richter, ett flyktigt självporträtt av en musiker i ständig rörelse. Men det också något mycket mer djupgående. Det är musik som handlar om att ”förena polariteter”. Att föra samman det elektroniska och det akustiska, det mänskliga och det naturliga, livets stora frågor och livets stillsamma nöjen.

Efter att i många år brottats med stora idéer och kniviga sociala och politiska frågor har skapandet av In A landscape öppnat upp en annan, grönare värld för Richter. Att skapa musik förblir framför allt ”ett sätt att skapa en slags alternativ verklighet”, en konstruerad värld ”där allt är på sin plats”.

Den fransk-albanska pianisten Marie-Ange Nguci har positionerat sig som en av de mest spännande unga solisterna på världens stora scener. Begreppet unik är slitet, men det är svårt att hitta bättre ord att beskriva henne. Nguci antogs som 13-åring vid konservatoriet i Paris och lämnade tre år senare med högsta betyg. Efter det har hon studerat både pedagogik och musikalisk analys i Paris, dessutom dirigering vid Wiens universitet för musik och scenkonst.

De senaste åren har hon debuterat på i stort sett alla världens stora scener: Musikverein i Wien, Concertgebouw i Amsterdam, Suntory Hall i Tokyo, Tonhalle in Zürich, operahuset i Sydney, Philharmonie de Paris. Listan kan göras hur lång som helst. Med konserten tillsammans med Kungliga Filharmonikerna i Mozarts Pianokonsert nr 21 (torsdag 21 november) och den här recitalen gör hon efterlängtad debut i Konserthuset Stockholm.

Vi får höra henne i musikaliskt spännande och tekniskt krävande stycken som Skrjabins femte pianosonat, som växlar mellan svävande impressionism och explosiva ackord, Ravels Gaspard de la nuit med sina pärlande tondraperier samt Prokofjevs intensiva sjätte pianosonat.

Schumanns Kreisleriana har underrubriken Fantasier för pianoforte och pendlar mellan febrig nervositet och mörkt beslöjade betraktelser. Han skrev dem till sin älskade hustru Clara, men tillägnade dem ändå Frédéric Chopin, som han ansåg vara ett geni. 

En stråkkvartett ur Kungliga Filharmonikerna får sällskap av orkesterns pianist Stefan Lindgren i Brahms generöst melodiska och äventyrliga pianokvintett. Det var ett verk som genomgick flera förvandlingar under komponerandet innan Brahms var nöjd. Mycket av inspirationen hämtade han från förebilden Beethovens Appassionata-sonat för piano.

Konserten inleds med den nederländska tonsättaren Henriëtte Bosmans medryckande kvartett från slutet av 1920-talet. Hon var själv konsertpianist och skrev mängder med pianomusik, men hade som vi kan höra i den här melodiskt virvlande kvartetten också en fantastisk förmåga att uttrycka sina musikaliska visioner genom stråkinstrument. 

Österrikiska Johanna Müller-Hermann var väl känd och respekterad under sin levnad. Hon studerade för storheter som Alexander Zemlinsky och Franz Schmidt och undervisade själv i musikteori vid konservatoriet i Wien. Vi hör hennes harmoniskt täta och många gånger underskönt vackra stråkkvartett från 1910. 

Sibelius femte symfoni är hans mest spelade och älskade. Han kände redan under arbetet med den att han var på väg att skapa något stort. ”Har fått ett underbart tema”, noterade han i en dagboksanteckning. Han hade sett sexton svanar, vilket gav honom idén till det magnifika temat i sista satsen. ”En av mitt livs stora upplevelser! Herregud vilken skönhet”.

Orkestern leds av den lettiske dirigenten Aivis Greters, som dirigerat Kungliga Filharmonikerna ett par gånger tidigare på senare år. Som upptakt till Sibelius efter paus hör vi även det senaste orkesterverket av den svenske tonsättaren Jacob Mühlrad.

Tonsättaren, pianisten och dirigenten Adolf Wiklunds båda pianokonserter hör till de bästa svenska verken i sin genre. Första konserten från 1906 är storslaget romantisk i Rachmaninovs efterföljd, kryddad med en gnutta Grieg och en nypa av vännen Stenhammar. Wiklund var för övrigt Kungliga Filharmonikernas andre dirigent åren 1925 till 1938.

Som solist i Wiklunds första pianokonsert hör vi den mångsidige pianisten Magnus Svensson. Han ger konserter både i Sverige och internationellt. Han har inte minst fördjupat sig i romanskonsten och är konstnärlig ledare för Konserthusets serie Romanskvällar. Sedan 2012 arbetar han även på Kungliga Musikaliska Akademien med återutgivning av äldre svensk musik. 

Tre stråkmusiker ur Kungliga Filharmonikerna gör sällskap med pianisten Terés Löf i Gabriel Faurés ungdomligt friska och utåtriktade första pianokvartett. Det är ett av hans mest älskade större kammarmusikverk, och Franska Académie des Beaux-Arts, Akademin för de sköna konsterna, belönade också kvartetten med sitt prestigefyllda Prix Chartier.

Faurés musik sträcker sig från lättsam salongsmusik till musikalisk romantik på väg in i modernismen. Fauré gjorde stort avtryck i det franska musiklivet, bland annat som organist i Saint-Sulpice-kyrkan i Paris, kapellmästare i Madeleine-kyrkan och under många år professor vid Pariskonservatoriet. Bland hans elever fanns Maurice Ravel och Nadia Boulanger. 

Claudia Bonfiglioli är stämledare i Kungliga Filharmonikernas andraviolinstämma, violasten Catarina Skoog Aquilonius firar i år 20-årsjubileum med orkestern och Marie Macleod är solocellist. Terés Löf är en av landets mest meriterade pianister. Hon har gästat Konserthuset vid flera tillfällen och stod 2016 för det svenska förstagångsframförandet av Amy Beachs Pianokonsert tillsammans med Kungliga Filharmonikerna. 

***

Meny: Pumpasoppa med kokosmjölk saltrostade frön. Soppan serveras med surdegsbröd, knäckebröd, smör, mineralvatten/lättöl, kaffe/te och chokladbit. Vin och öl kommer finnas till försäljning till de som önskar.

Alla soppor är laktos- och glutenfria. Meddela oss eventuella önskemål om specialkost vid bokning.